Svensk ordbok 2009, webbversion
kombattan
´
t
substantiv
~en ~er
kom·batt·ant·en
●
deltagare i strid
mil.
yrk.
de båda kombattanterna intog sina positioner
sedan 1680
av fra.
combattant
med samma betydelse, eg. pres. part. av
combattre
’strida, kämpa’