Svensk ordbok 2009, webbversion

koma [kå´-] substantiv ~n äv. ~t kom·an1djup medvets­löshet med.falla i komaligga i djup komasedan 1853av grek. ko´ma ’djup sömn; dvala’ 2huvudet hos en komet astron.optik.○äv.ett avbildnings­fel hos linser och speglar vilket visar sig i att en punkt åter­ges som en komet­liknande fläck sedan 1887via lat. av grek. kom´e ’hår; komet­svans’