Svensk ordbok 2009, webbversion

kolv [kål´v] substantiv ~en ~ar kolv·en1fram- och åter­gående (cylinderformad) maskin­del i en tätt­slutande hylsa särsk. i pumpar och motorer tekn.kolvmotorkolvslagkolvstångkompressionskolvmotorkolvpumpkolvsedan 1839jfr fornsv. kolver ’trubbig pil’, sv. dial. kolv ’pil; tistel­stång; skjutbom på dörr’; urspr. bet. ’ngt klumpigt, hop­tryckt’ 2bakre, bredare del av stocken på ett hand­eldvapen som vid eld­givning stöds mot kroppen (el. hålls i handen) och tar upp rekylen mil.gevärskolvpistolkolvhan stödde kolven mot axelnsedan 16673halsförsett glas­kärl som an­vänds i kemiska laboratorier kem.destillerkolvmätkolvrundkolvsedan 16784(axliknande) blom­ställning med o­skaftade blommor på en tjock axel bot.SYN.synonymblomkolv kolvblomstrigmajskolvsedan 18845(tekniskt) före­mål som är förtjockat i ena ändan tekn.lödkolvsedan 1729