Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ån`-]
substantiv ~en ~ar
kolonn|ordn·ing·en1system enligt vilket kolonner och motsvarande bjälklag är uppbyggda
i antik och antikiserande arkitektur
arkit.JFRcohyponym1kapitälcohyponymabakus 2cohyponymarkitrav
romersk kolonnordningden grekiska antikens arkitektur har tre kolonnordningar, den doriska, joniska och korintiskasedan 18352(formering i) militär kolonn
mil.sedan 1880