Svensk ordbok 2009, webbversion

kolonnordning [-ån`-] substantiv ~en ~ar kolonn|­ordn·ing·en1system enligt vilket kolonner och mot­svarande bjälk­lag är upp­byggda i antik och antikiserande arkitektur arkit.JFRcohyponym1kapitälcohyponymabakus 2cohyponymarkitrav romersk kolonnordningden grekiska antikens arkitektur har tre kolonnordningar, den doriska, joniska och korintiskasedan 18352(formering i) militär kolonn mil.sedan 1880