Svensk ordbok 2009, webbversion
kolonisatö
´
r
substantiv
~en ~er
kol·on·is·at·ör·en
●
person som deltar i grundandet av koloni
samh.
yrk.
JFR
cohyponym
koloni 1
cohyponym
koloni 2
missionärer och kolonisatörer
en kolonisatör (av ngt)
sedan 1862