Svensk ordbok 2009, webbversion

kollusion [-∫o´n] substantiv ~en kol·lus·ion·en●med­vetet försvårande av ut­redning i brott­mål, genom undan­röjande av bevis eller genom försök att få vittnena att av­ge tillrätta­lagda vittnes­mål jur.sedan 1802av lat. collu´sio ’hemligt sam­förstånd’, till collu´dere ’leka med; spela under täcket med’