Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en
kol·lus·ion·en●medvetet försvårande av utredning i brottmål, genom undanröjande av bevis eller genom försök att få vittnena att avge tillrättalagda vittnesmål
jur.sedan 1802av lat. collu´sio ’hemligt samförstånd’, till collu´dere ’leka med; spela under täcket med’