Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er [-o´rer]
kol·lekt·or·er1en av elektroderna i en transistor
där huvuddelen av de utsända laddningsbärarna (elektronerna) samlas upp
eltekn.JFRcohyponymemitter
kollektorborstesedan trol. ca 1960av medeltidslat. colle´ctor ’samlare’; jfr kollekt
2kommutator
eltekn.sedan 1889