Svensk ordbok 2009, webbversion

kollek`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] kol·lekt·or·er1en av elektroderna i en transistor där huvud­delen av de ut­sända laddningsbärarna (elektronerna) samlas upp eltekn.JFRcohyponymemitter kollektorborstesedan trol. ca 1960av medeltidslat. colle´ctor ’samlare’; jfr kollekt 2kommutator eltekn.sedan 1889