Svensk ordbok 2009, webbversion

kollap´sa verb ~de ~t kol·laps·ar●full­ständigt och plötsligt falla i­hop på grund av yttre verkande kraft bron kollapsade under tyngdenden tyska fronten kollapsade○särsk. kroppsligt el. själsligtbryta samman han kollapsade på sängen när han kom hemhon kollapsade efter skils­mässankollapsasedan 1918Subst.:vbid1-210822kollapsande; kollaps