Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
kol·laps·ar●fullständigt och plötsligt falla ihop
på grund av yttre verkande kraft
bron kollapsade under tyngdenden tyska fronten kollapsade○särsk. kroppsligt el. själsligtbryta samman
han kollapsade på sängen när han kom hemhon kollapsade efter skilsmässankollapsasedan 1918Subst.:vbid1-210822kollapsande;
kollaps