Svensk ordbok 2009, webbversion

kollage´n substantiv ~et kolla·gen·et●en huvud­beståndsdel i bind­väv som ut­görs av fiberliknande äggvite­ämnen, kombinerade i starka buntar el. lösa nät­verk Nollkollagenet ger stadga, styrka och elasticitet åt kroppens organ och vävnadersedan 1910av eng. collagen med samma betydelse; till grek. koll´a ’lim’ och -gene´s ’född; av en viss art’