Svensk ordbok 2009, webbversion
[kå`la]
substantiv ~n kolor
kol·an●en seg sötsak som kokas av grädde, socker, sirap och smör
vanligen fyrkantig och inlagd i papper
kokk.kolapapperchokladkolacitronkolagräddkolahallonkolalakritskolanötkolasedan 1924kortform av kolakaramell, eg. ’karamell med kolanöt’; se kolaträd
[kå`la]
verb ~de ~t
kol·ar●bränna (organiskt ämne) till kol
tekn.kola ngtsedan 1488Arboga stads tänkebokfornsv. kola; till kol
Subst.:vbid1-210612kolande,
vbid2-210612kolning
[ko`la]
verb ~de ~t
kol·arfysiol.kola vippensevippen
sedan 1734 (kola av)av fi. kuolla ’dö’
Subst.:vbid1-210614kolande