Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
ko·her·ens·en●(inre) sammanhang
vanligen abstrakt
fys.vetenskapl.○spec. i fråga om vågrörelserkoherens innebär att vågorna går helt i takt○äv.tankemässig samstämmighet eller motsägelsefrihet
hans teori saknar koherenskoherens (mellan ngra), koherens (med ngt)sedan 1684; förnyad anv. ca 1950av lat. coheren´tia ’sammanhang’