Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv kogret, plur. ~, best. plur. kogren
kogr·et●fodral för pilbågspilar
som bärs på ryggen
mil.pilkogerismannen Ötzi hittades bredvid en yxa och ett koger○ibl. äv. om fodral till bågesedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. kogher; via da. av lågty. koker med samma betydelse; av omdiskuterat urspr.