Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
koagul·er·ar●fällas ut i fast, olöslig form i vätska
vanligen vatten; om ämne som är finfördelat i vätskan
kem.när ägget kokar koagulerar äggvitan○spec. om blodlevra sig
han hade blödarsjuka, så hans blod koagulerade intekoagulerasedan 1669av lat. coagula´re ’ysta’
Subst.:vbid1-210128koagulerande,
vbid2-210128koagulering;
koagulation