Svensk ordbok 2009, webbversion

knö´del substantiv ~n knödlar knödl·ar●kokt bulle av rå­riven potatis och vete­mjöl urspr. från Sydtyskland kokk.tyskarna äter gärna stora portioner av knödel med sur­kål tillsedan 1943av ty. Knödel med samma betydelse, urspr. ’knöl; knut’