Svensk ordbok 2009, webbversion
knö´del
substantiv ~n knödlar
knödl·ar●kokt bulle av råriven potatis och vetemjöl
urspr. från Sydtyskland
kokk.tyskarna äter gärna stora portioner av knödel med surkål tillsedan 1943av ty. Knödel med samma betydelse, urspr. ’knöl; knut’