Svensk ordbok 2009, webbversion
verb knäsatte knäsatt, pres. knäsätter
knä|sätt·er●godkänna eller anta (princip, uppfattning e.d.) som riktig
komm.principen om ett utgiftstak för statsbudgeten knäsattes på 1990-taletknäsätta ngt/SATSsedan 1697 i bet. ’erkänna ett barn som sitt eget’; 1890 i bildlig bet.efter isl. knésetja ’sätta (ett barn) på sitt knä; adoptera’
Subst.:vbid1-210052knäsättande,
vbid2-210052knäsättning