Svensk ordbok 2009, webbversion

knä`sätta verb knäsatte knäsatt, pres. knäsätter knä|­sätt·er●god­känna eller an­ta (princip, upp­fattning e.d.) som riktig komm.principen om ett utgifts­tak för stats­budgeten knäsattes på 1990-taletknäsätta ngt/SATSsedan 1697 i bet. ’erkänna ett barn som sitt eget’; 1890 i bildlig bet.efter isl. knésetja ’sätta (ett barn) på sitt knä; adoptera’ Subst.:vbid1-210052knäsättande, vbid2-210052knäsättning