Svensk ordbok 2009, webbversion
knä
`
hund
substantiv
~en ~ar
knä|hund·en
●
liten hund
som man kan ha i knäet och kela med
zool.
○
äv. bildligt om trogen (gärna devot) tjänare e.d.
hon ville ha honom som sin knähund
sedan 1681; 1851 i bildlig bemärkelse