Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
knä|fall·et●det att knäfalla
konkret el. abstrakt
Nollregeringens knäfall för diktaturen○äv. om anordning vid altare där prästen kan falla på knädet nya altaret och knäfallet har skurits i trä och vitlaseratsknäfall (för ngn/ngt)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. knäfal