Svensk ordbok 2009, webbversion

knä`böja verb knäböjde knäböjt, pres. knäböjer knä|­böj·er●stå eller ställa sig på knä som tecken på vördnad komm.han knäböjde fram­för altaretflickan knäböjde vid sängen och läste en bön○äv. med konstruktionsväxlingknäböjande ställningknäböja (för ngn/ngt)sedan början av 1500-taletEtt Forn-Svenskt Legendariumfornsv. knäböghia Subst.:vbid1-209922knäböjande, knäböjning