Svensk ordbok 2009, webbversion
verb knäböjde knäböjt, pres. knäböjer
knä|böj·er●stå eller ställa sig på knä som tecken på vördnad
komm.han knäböjde framför altaretflickan knäböjde vid sängen och läste en bön○äv. med konstruktionsväxlingknäböjande ställningknäböja (för ngn/ngt)sedan början av 1500-taletEtt Forn-Svenskt Legendariumfornsv. knäböghia
Subst.:vbid1-209922knäböjande,
knäböjning