Svensk ordbok 2009, webbversion
knu`ttimra
verb ~de ~t
knut|timr·ar●vanligen perf. part.
bygga (timmerstuga) så att stockarna korsar varandra i hörnen
och fogas samman genom urtagningar
arkit.ett knuttimrat husknuttimra ngtsedan 1880Subst.:vbid1-209793knuttimrande,
vbid2-209793knuttimring