Svensk ordbok 2009, webbversion

knu`ttimra verb ~de ~t knut|­timr·ar●vanligen perf. part. bygga (timmer­stuga) så att stockarna korsar var­andra i hörnen och fogas samman genom ur­tagningar arkit.ett knuttimrat husknuttimra ngtsedan 1880Subst.:vbid1-209793knuttimrande, vbid2-209793knuttimring