Svensk ordbok 2009, webbversion

knuss`la verb ~de ~t knussl·ar●bjuda eller ge i under­kant komm.de knusslar inte med matenknussla (med ngt)sedan 1850eg. ’hålla (trycka, klämma) på slantarna’, till sv. dial. knusa ’krossa; trycka samman’ Subst.:vbid1-209749knusslande; knussel