Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
knussl·ar●bjuda eller ge i underkant
komm.de knusslar inte med matenknussla (med ngt)sedan 1850eg. ’hålla (trycka, klämma) på slantarna’, till sv. dial. knusa ’krossa; trycka samman’
Subst.:vbid1-209749knusslande;
knussel