Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
knull·ar●ha samlag
med ngn
starkt vard.psykol.JFRcohyponymälska 2
de knullade hela nattenhan har knullat (med) henneknulla (med ngn), knulla (ngn)knulla runtha många olika sexuella kontakter
i deras ungdomsgäng handlade mycket om att supa, ragga och knulla runt
sedan 1653trol. urspr. ’trycka; stöta’; besl. med bl.a. knussla, knut
Subst.:vbid1-209745knullande;
knull