Svensk ordbok 2009, webbversion
[knåt`-]
substantiv ~n knottror
knottr·an●liten upphöjning på huden
fysiol.sedan ca 1730jfr no. knotra ’liten knöl’; besl. med sv. och no. dial. knott ’liten knöl’
[knåt`-]
verb ~de ~t
knottr·ar●vanligen pass.
göra knottrig
på grund av kyla el. sinnesrörelse
fysiol.armarna knottradesknottra ngtsedan ca 1875Subst.:vbid1-209715knottrande