Svensk ordbok 2009, webbversion
knorva
[knår`-]
verb ~de ~t
knorv·ar●ibl. med partikel, t.ex.ner
göra veckig och skrynklig
mindre brukl.Nollhan knorvade ner tröjan innanför byxornaknorva (ner) ngtsedan 1952jfr no. knurva ’trycka, krama ihop’, besl. med knurv ’liten, knölig figur’
Subst.:vbid1-209690knorvande