Svensk ordbok 2009, webbversion

knorva [knår`-] verb ~de ~t knorv·ar●ibl. med partikel, t.ex.ner göra veckig och skrynklig mindre brukl.Nollhan knorvade ner tröjan innan­för byxornaknorva (ner) ngtsedan 1952jfr no. knurva ’trycka, krama i­hop’, besl. med knurv ’liten, knölig figur’ Subst.:vbid1-209690knorvande