Svensk ordbok 2009, webbversion
knockdown
[
nåkda
o
´
n
]
substantiv
~en ~er
knock·down·en
●
det att en boxare slår ner sin motståndare
ngt åld.
sport.
sedan 1923
av eng.
knockdown
med samma betydelse; till
knock
’slå’ och
down
’ner’