Svensk ordbok 2009, webbversion
[nåk`a]
verb ~de ~t
knock·ar●slå (ngn) till marken
ofta så att personen i fråga svimmar av
vard.med.sport.JFRcohyponymgolva
○äv. bildligtden ryska vodkan knockade dem direktknocka ngnsedan 1924av eng. knock med samma betydelse; besl. med knaka; urspr. ljudhärmande
Subst.:vbid1-209588knockande