Svensk ordbok 2009, webbversion

knitt´el substantiv ~n ●ett vers­mått med fyra höjningar på varje vers­rad känt sedan medel­tiden litt.vet.en rim­krönika på knagglig knittel(på) knittelsedan 1903av ty. Knittel(vers) med samma betydelse, till Knittel ’käpp’ (till taktslagning)