Svensk ordbok 2009, webbversion
knitt´el
substantiv ~n
●ett versmått med fyra höjningar på varje versrad
känt sedan medeltiden
litt.vet.en rimkrönika på knagglig knittel(på) knittelsedan 1903av ty. Knittel(vers) med samma betydelse, till Knittel ’käpp’ (till taktslagning)