Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
knirr·ar●ge ifrån sig ett knirr
Nollfotstegen knirrade i snön○äv. i opers. konstruktiondet knirrade om korgstolenknirrasedan 1852bildn. till knarra; ljudhärmande
Subst.:vbid1-209475knirrande;
knirr
Och knirra knarra knirra min kärra, knirr och knarr!Evert Taube, Oxdragarsång (i Svärmerier, 1946)