Svensk ordbok 2009, webbversion
knir`ka
verb ~de ~t
knirk·ar●ge ifrån sig ett knirk
Nollvagnshjulen knirkade○äv. i opers. konstruktiondet knirkade om dörrenknirkasedan 1651till knirra; ljudhärmande
Subst.:vbid1-209471knirkande,
vbid2-209471knirkning;
knirk