Svensk ordbok 2009, webbversion
knick
substantiv
~en ~ar
knick·en
●
tvär böj
på rör e.d.
Noll
○
äv.
defekt på svans hos hund eller katt
beroende av kotförskjutning
sedan 1909
trol. samma ord som sv. dial.
knick
’vägkrök’; jfr
kneken