Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n knapar
knap·en1en riddares tjänare
histor.serv.yrk.JFRcohyponymväpnare
sedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. knapi ’man av lågadeln; vapensven’; av lågty. knape ’ung, manlig tjänare’, sidoform till ty. Knabe ’gosse’, urspr. ’liten klump’
2medlem av lågadeln
histor.samh.sedan 1416öppet brev utfärdat i Viborg av Bengt Jönsson med morgongåva till hustrun (Svenskt Diplomatarium)3lärjunge i den gamla trivialskolans högsta klass
histor.pedag.sedan 1772