Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
knagg·lar●röra sig framåt långsamt och med svårighet
Nollvagnen knagglade uppför den branta backen○äv. bildligtvanligen refl. och med partikel, särsk.igenom
med svårighet ta sig (igenom)
JFRcohyponymtraggla
knaggla sig igenom läxanknaggla (ngnstans), knaggla sig igenom ngtsedan 1889till sv. dial. knaggel ’ojämnheter; småsten’; till knagg
Subst.:vbid1-209137knagglande