Svensk ordbok 2009, webbversion
knagg
substantiv ~en ~ar
äv.
knagg`eknagg`e
~n ~ar
knagg·en●träpinne i vägg
att hänga ngt på
hush.○äv.handtag på lieskaft e.d.
sedan 1846sv. dial. knagg, knagge ’liten knöl; handtag på lieskaft; stark människa’; av omdiskuterat urspr.