Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. klättrarn, plur. ~, best. plur. klättrarna
klättr·ar·en●ofta i sammansättn.
person eller djur som klättrar
sport.yrk.bergsklättrarefasadklättrareträdklättrare○äv. bildligtkarriärist
en klättrare som siktar på att bli vd om 5 årsedan 1795; 1930 i bet. ’karriärist’