Svensk ordbok 2009, webbversion

klätt`rare substantiv ~n äv. vard. klättrarn, plur. ~, best. plur. klättrarna klättr·ar·en●ofta i sammansättn. person eller djur som klättrar sport.yrk.bergsklättrarefasadklättrareträdklättrare○äv. bildligtkarriärist en klättrare som siktar på att bli vd om 5 årsedan 1795; 1930 i bet. ’karriärist’