Svensk ordbok 2009, webbversion
kläng
`
e
substantiv
~t ~n
kläng·et
●
smal, spiralformad växtdel som tjänstgör som griporgan
och som växter med svaga skott håller sig upprätta med
bot.
bladnervsklänge
grenklänge
klängbärande
klängväxt
sedan 1755