Svensk ordbok 2009, webbversion

kläm`tare substantiv ~n äv. vard. klämtarn, plur. ~, best. plur. klämtarna klämt·ar·en●sup provins.kokk.ta sig en klämtaresedan 1880sv. dial. klämtare; av o­visst urspr., ev. ’sup i morgon­väkten’