Svensk ordbok 2009, webbversion
kläm
`
tare
substantiv
~n
äv. vard.
klämtarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
klämtarna
klämt·ar·en
●
sup
provins.
kokk.
ta sig en klämtare
sedan 1880
sv. dial.
klämtare
; av ovisst urspr., ev. ’sup i morgonväkten’