Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv klustret, plur. ~, best. plur. klustren
klustr·et1grupp av näraliggande toner som spelas ihop
musiki klustren smälter de individuella tonhöjderna samman till olikfärgade bullerstrukturersedan 1971av eng. cluster ’klunga; grupp; kluster’
2anhopning av (vanligen) likadana atomer eller molekyler
astron.○äv.anhopning av stjärnor
sedan 19713anhopning av viss typ av språkljud
särsk. konsonanter (i ett ord); ofta med tanke på uttalssvårigheter
språkvet.konsonantklustersedan åtm. 1960-talet4ansamling av företag som på ett fruktbart sätt kompletterar varandra
Nollföretagsklustersedan 1998