Svensk ordbok 2009, webbversion

1klusi´l substantiv ~en ~er klus·il·en●konsonant som bildas genom att talkanalen helt stängs av och sedan plötsligt öppnas språkvet.ton­lösa klusilertonande klusilersvenskans klusiler är p, t, k, b, d och gsedan 1904av ty. Klusil med samma betydelse; till lat. clu´silis ’som lätt sluter sig’
2klusi´l adjektiv ~t klus·il●som bildas genom att talkanalen helt stängs av och sedan åter öppnas språkvet.klusila konsonantersedan ca 1855se 1klusil