Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
klus·il·en●konsonant som bildas genom att talkanalen helt stängs av och sedan plötsligt öppnas
språkvet.tonlösa klusilertonande klusilersvenskans klusiler är p, t, k, b, d och gsedan 1904av ty. Klusil med samma betydelse; till lat. clu´silis ’som lätt sluter sig’
adjektiv ~t
klus·il●som bildas genom att talkanalen helt stängs av och sedan åter öppnas
språkvet.klusila konsonantersedan ca 1855se 1klusil