Svensk ordbok 2009, webbversion
kluns
substantiv
~en ~ar
kluns·en
●
klumpig person
med.
yrk.
○
äv. om klumpigt djur el. otympligt föremål
deras vakthund är en kluns på 50 kilo
sedan 1819
sv. dial.
kluns
’tjock knut på en tråd eller ett rep; klumpig karl’