Svensk ordbok 2009, webbversion

klung`a substantiv ~n klungor klung·an●väl samlad men o­ordnad mindre grupp av personer, djur el. större före­mål sociol.yrk.folkklungaträdklungaen klunga människoren klunga byggnaderbåtarna låg för ankar i en klungaen tät klunga palmer○spec. i idrottssammanhang (bl.a. cykel­sport)tätklungaett utbrytnings­försök från klunganen klunga (ngra), en klunga (av ngra)sedan 1805sv. dial. klunga; jfr da. klynge, no. klunge med samma betydelse; besl. med klänga