Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n klungor
klung·an●väl samlad men oordnad mindre grupp
av personer, djur el. större föremål
sociol.yrk.folkklungaträdklungaen klunga människoren klunga byggnaderbåtarna låg för ankar i en klungaen tät klunga palmer○spec. i idrottssammanhang (bl.a. cykelsport)tätklungaett utbrytningsförsök från klunganen klunga (ngra), en klunga (av ngra)sedan 1805sv. dial. klunga; jfr da. klynge, no. klunge med samma betydelse; besl. med klänga