Svensk ordbok 2009, webbversion

kluck`a verb ~de ~t kluck·ar●fram­bringa kluck komm.vattnet kluckade under ekan○särsk. i fråga om vissa ljud fram­bringade av människa el. djurett kluckande skrattkalkonen kluckadekluckasedan 1623ljud­härmande; jfr klunka Subst.:vbid1-208455kluckande, vbid2-208455kluckning; kluck I Roslagens famn på den blommande ö, där vågorna klucka mot strand.Evert Taube, inledningsraderna till Calle Schewens vals (i Ultramarin, 1936)