Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
kluck·ar●frambringa kluck
komm.vattnet kluckade under ekan○särsk. i fråga om vissa ljud frambringade av människa el. djurett kluckande skrattkalkonen kluckadekluckasedan 1623ljudhärmande; jfr klunka
Subst.:vbid1-208455kluckande,
vbid2-208455kluckning;
kluck
I Roslagens famn på den blommande ö, där vågorna klucka mot strand.Evert Taube, inledningsraderna till Calle Schewens vals (i Ultramarin, 1936)