Svensk ordbok 2009, webbversion

klotterplank [klåt`-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en klotter|­plank·et●(offentligt) plank e.d. där man får skriva och rita vad man vill m-med.klotterplanket dominerades av obsceniteter och politiska slag­ordsedan 1966