Svensk ordbok 2009, webbversion
klotterplank
[klåt`-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
klotter|plank·et●(offentligt) plank e.d. där man får skriva och rita vad man vill
m-med.klotterplanket dominerades av obsceniteter och politiska slagordsedan 1966