Svensk ordbok 2009, webbversion

klotter [klåt´-] substantiv klottret klottr·et●slarvigt och hastigt gjord skrift eller teckning med el. utan inne­håll bok.o­läsligt klotteren massa klotter på telefonblocket○särsk. med skade­görelse som följdklotter på toalettväggarnaklottret i tunnel­banansedan 1864till klottra