Svensk ordbok 2009, webbversion

klockren [klåk`-] adjektiv ~t klock|­ren●mycket ren och klar om röst musikhon hade en klockren stämma○äv. bildligt, spec. om slag e.d. i vissa sport­grenarhan träffade mot­ståndaren med en klockren höger○spec. äv.ren, typisk en villa i klockren funktionalismsedan 1852; 1976 i bildlig bemärkelse