Svensk ordbok 2009, webbversion
klockren
[klåk`-]
adjektiv ~t
klock|ren●mycket ren och klar
om röst
musikhon hade en klockren stämma○äv. bildligt, spec. om slag e.d. i vissa sportgrenarhan träffade motståndaren med en klockren höger○spec. äv.ren, typisk
en villa i klockren funktionalismsedan 1852; 1976 i bildlig bemärkelse