Svensk ordbok 2009, webbversion

klockare [klåk`-] substantiv ~n äv. vard. klockarn, plur. ~, best. plur. klockarna klock·ar·en●person (lek­man) i en församling som förr hade an­svar för klock­ringning, vård av kyrkans inventarier, gudstjänstmusiken m.m. histor.relig.yrk.klockarboställe○nu­mera ibl.högre administrativ tjänste­man i församling klockaren har hand om lönerapporteringennär det regnar på prästen så skvätter det på klockarensepräst sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. klokkare ’ringare’; till 1klocka