Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. klipparn, plur. ~, best. plur. klipparna
klipp·ar·en1liten, oädel men duglig häst
zool.Brandklipparensedan 1479Skrå-Ordningarfornsv. klippare; av lågty. klepper, ty. Klepper med samma betydelse; trol. av ljudhärmande urspr.
2person som är smart eller skicklig
i ngt avseende som framgår av sammanhanget
vard.psykol.yrk.han är en klippare på att få fart på hästarna○spec.person som tjänar mycket pengar på snabba (spekulations)affärer
vard.sedan 1786jfr no. klippar, klyppar, eng. clipper ’duktig karl’; trol. bildat till 2klippa
3person som arbetar med klippning
särsk. i film- och videosammanhang
Nollhan har jobbat med film i många år, både som manusförfattare, fotograf och klippare○äv.klippande redskap
gräsklipparehan höll hårt i klipparensedan åtm. 1950