Svensk ordbok 2009, webbversion

klipp`are substantiv ~n äv. vard. klipparn, plur. ~, best. plur. klipparna klipp·ar·en1liten, o­ädel men duglig häst zool.Brandklipparensedan 1479Skrå-Ordningarfornsv. klippare; av lågty. klepper, ty. Klepper med samma betydelse; trol. av ljud­härmande urspr. 2person som är smart eller skicklig i ngt av­seende som fram­går av samman­hanget vard.psykol.yrk.han är en klippare på att få fart på hästarna○spec.person som tjänar mycket pengar på snabba (spekulations)affärer vard.sedan 1786jfr no. klippar, klyppar, eng. clipper ’duktig karl’; trol. bildat till 2klippa 3person som arbetar med klippning särsk. i film- och videosammanhang Nollhan har jobbat med film i många år, både som manus­författare, fotograf och klippare○äv.klippande redskap gräsklipparehan höll hårt i klipparensedan åtm. 1950