Svensk ordbok 2009, webbversion
klin`tbergare
substantiv ~n äv. vard. klintbergarn, plur. ~, best. plur. klintbergarna
klint|berg·ar·en●vandringshistoria eller vandringssägen
komm.sedan 1987efter namnet på folklivsforskaren Bengt af Klintberg (född 1938)