Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv klimakteriet
klim·akt·eri·et●period med viktiga hormonella förändringar i en kvinnas kropp som innebär att menstruationen och möjligheten till befruktning upphör
vanligen med början vid ca 45 års ålder
med.SYN.synonymövergångsålder
komma i klimakterietvara i klimakteriumetsedan 1905till lat. climacte´ricus, grek. klimakterikos´ ’kritisk, farofylld (om vissa levnadsår)’, till klimakte´r ’pinne på en stege’; jfr klimat, klimax