Svensk ordbok 2009, webbversion

klerk substantiv ~en ~er [kler´k- äv. kler`k-] klerk·en1med­lem av det andliga ståndet relig.yrk.JFRcohyponympräst sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. klärker; ur medeltidslat. cle´ricus ’präst’; till klerus 2lärd man el. skrivare histor.bok.sedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslag