Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er [kler´k- äv. kler`k-]
klerk·en1medlem av det andliga ståndet
relig.yrk.JFRcohyponympräst
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. klärker; ur medeltidslat. cle´ricus ’präst’; till klerus
2lärd man
el. skrivare
histor.bok.sedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslag