Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n klasar
klas·en●tät samling av likartade delar på en växt (särskilt frukt)
bot.klasformigbananklasevindruvsklaseen klase druvor○spec.blomställning med skaftade blommor på lång huvudaxel
blomklasesyrenklase○äv. bildligtfansen hängde i klasar på popstjärnanen klase (ngra), en klase (av ngra)sedan ca 1385 (i sammansättn.)Klosterläsningfornsv. klasi; nord. ord, urspr. trol. ’klump; klunga’; av oklart urspr.