Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
klapper|sten·en●vanligen koll.
knytnävsstor rund sten
i större mängd, vid stränder
geol.klapperstensgrusstrandens klapperstenarsedan 1509Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i Stockholmfornsv. klapursten; till äldre sv., sv. dial. klappur, urspr. trol. ’sten som rasslar’; till klappra